Franz Schuberts symfoni nr 9 var det näst längsta symfonin som någon dittills skrivit och dessutom den avgjort mest svårspelade. Det var den utmaningen som på torsdag kväll Norrlandsoperans Symfoniorkester och dirigenten Anja Bihlmaier skulle bemästra. Inte nog med det – dessutom världspremiär på B Tommy Anderssons stycke Beyond the Senses, en konsert för stråktrio, nämligen Trio ZilliacusPerssonRaitinen och symfoniorkestern.

Men inledningsvis ett härligt infriande stycke, Carl Maria von Webers Ouvertyr Freischutz, som orkestern spelade med härlig touch och elegans. Ouvertyren sätter omedelbart oss in i fantasins värld, där stillhet och anda av skog och natur råder. Men snabbt byts orkesterfärgen och ouvertyren mynnar ut i en trallande munter folkvisemelodi. En ”champagnekork” till konsertöppnare!

Beyond the Senses är ett för orkester och stråktrio nyskrivet verk av B Tommy Andersson, som valt att låta trion i stort bli en del av orkestern utan något större utrymme för de tre trioinstrumenten att briljera solistiskt. Trio ZPR är en väl beprövad konstellation där de tre musikerna är ytterst samspelta, trots att altfiolisten Lise Berthaud denna gång ersatte originalmedlemmen Johanna Persson. Det var ett kammarmusikaliskt samspel med orkestern som verkligen berörde och vilka ekvilibrister! Stående publik, som gavs extranummer av trion ur Bachs Goldbergvariationer.

Avslutningsvis den väldiga 9:e symfonin av Franz Schubert. Trots omfattningen är verket ingen dramatisk symfoni. Dirigenten lockar ändå fram de typiska schubertska mollskuggorna, där vi plötsligt befinner oss i ett bråddjup. I finalen indikeras några igenkännande takter, som andas Beethoven. Symfonin har en logisk jämvikt, som jag tycker att orkestern under dirigentens klara slagteknik frambringade. Ett imponerande orkesterspel.

Bengt Hultman